ETT SPECIELLT FÖRHÅLLANDE

Ett speciellt förhållande hade jag i samband med flytten tillbaka till Sverige. Jag befann mig på semester i en lite stad i södra Sverige och lärde känna honom via min svåger. Det var en fascinerande kille i min ålder som inte var den stereotypen som andra är. Vad jag inte visste då var att min lilla Y10 skulle inom kort ut på sin livs bilfärd. Han hade ett väldigt övertalande sätt ( än idag) så det blev lätt att styra mina tankar på en eventuell flytt till honom. Jag vet inte varför men jag blev som trollbunden av honom. Kanske var det hans sätt eller auran som omgav honom.

ETT SPECIELLT FÖRHÅLLANDE HADE VI

Jag sa upp mig från jobbet i Italien och en dag i september så kom han och hämtade mig. En anledning var att jag ville bli självständig och få gymnasiekompetens. Nya känslor uppenbarade sig när jag var med honom. Det gick liksom inte att säga nej trots att jag hade det bra som jag hade det. Detta var något helt nytt för mig. Jag som alltid hade befunnit mig i hemmets trygga vagga blev nu tvungen att växa upp. Jag vet inte om jag var direkt förälskad men kände en stor attraktion gentemot honom.

BEHANDLAD SOM EN PRINSESSA

Eftersom vi hade ett speciellt förhållande så blev livet aldrig tråkigt i ett speciellt förhållande, Han var så stolt över mig och hade nog lust att visa upp mig för hela världen. Det var väldigt ovant och smickrande för det hade ju aldrig hänt förut.Tiden gick och vi hade mycket roligt i den lilla staden. Det blev många krogbesök och evenemang. Han hade dessutom ett projekt som han häll på att utveckla. Jag var verkligen imponerad hur han kunde hantera kunder per telefon. Det har jag honom att tacka för idag. Det ringer fortfarande i mina öron hans tillvägagånsgsätt och det har räddat mig åtskilliga gånger

MED TIDEN BLEV STADEN FÖR LITEN

Med tiden så blev staden för liten dock. Vi ville båda vidareutveckla våra kunskaper om till exempel gymnasiekompetens. Det gick dessvärre inte där och staden började kännas trång dessutom. Så vi flyttade till storstaden i södra Sverige och skrev in oss på komvux. Det var en komprimerad kurs som vi skulle göra som motsvarade 3 årig gymnasiekompetens. Vi hade ett speciellt förhållande och höll ihop i vått och torrt. Jag glömmer aldrig all den hjälp jag fick utav honom med studierna speciellt matten. Med oändligt tålamod och på nivån äpple och päron så lärde han mig mer och mer. Ibland så fattar jag inte hur han stod ut men det gjorde han.

EN ROLIG TID VAR DET

Jag minns med glädje den tiden. Vi hade båda studielån och därmed inte så mycket pengar. Men eftersom vi hade ett speciellt förhållande så lyckades vi både förena nytta med nöje. Ibland så fick vi knäppa ideér som vi skulle utföra. Lite tokiga var vi ju båda. Idag så skrattar jag gott åt det. Vi bodde i en mindre tvåa inte så långt från stan i andra hand. Lägenheten var inget vidare men vi var ju inte där så ofta. Även där vi bodde fanns det krogar som vi ganska frekvent besökte. Kanske lite mycket för min smak.Samt med hans utåtriktade personlighet så fick vi snart bekanta också. Mest kroggäster dock.

ANDRA TIDER VID SKOLSLUT

Jag fick bra betyg vid skolslutet och tack vare honom måste sägas. Jag fortsatte att gå lite datakurser medans han fick ett jobb. Det var ett provisionsjobb men inte vilket som helst. Med hans otroliga övertalningsförmåga per telefon så sköt lönen snart i höjden till nästan orimliga summor. Man kan ju tro att det skulle gynna förhållandet ännu mer men så blev det inte. Arbetet tog mycket tid och vi började glida isär från varandra lite i taget. Man kan inte köpa lycka för pengar insåg jag. Visst så hade vi det fortfarande bra med det var inte som förr. Med ett speciellt förhållande som vårat så fanns dessvärre den risken.

KRIS ÖVERALLT EFTER 8 ÅR

Efter 8 år tillsammans var nu krisen ett faktum. Företaget fick problem och kunde inte leverera. Han verkade trött och utbränd och var inte densamma som den glada skoltiden. Min mor hade en elakartad cancer och levde på lånad tid. Vi hade glidit isär från varandra för mycket. Det fanns liksom inget mer kvar så vi bestämde att gå skilda vägar. Han på nya äventyr och jag fast i min bostadsrätt. Jag minns inte när vi slutade att ses.Det var en trist och uppriven historia som hade börjat så bra. Kanske var det ödet eftersom vi hade ett speciellt förhållande.

MÅNGA ÅR HANN PASSERA

Månaderna blev till år och tiden gick. Jag är singel med livet utan en trygg partner nu. Det tog säkert 15 år innan vi fick kontakt igen på något konstigt vis. Han bor återigen i den lilla staden och jag i storstan. Vi tog upp kontakten igen mest via datorn och telefon. Datorer och bloggar har vi ju båda som gemensamma intressen. Mycket vatten har passerat under broarna sedan dess men vi håller kontakten.

Det är som ett band som inte går att klippa av som förenar oss. Kanske därför att vi hade ett speciellt förhållande. Vi behöver inte bry oss om varandra men ändå så gör vi det. Efter alla dessa år. Livet är konstigt och ingen vet dess framtid. Tyvärr så finns inte det där drivet kvar längre. Jag tycker faktiskt att jag inte riktigt känner igen honom idag. Hans psyke spökar så jag har valt att ta avstånd.Allt tar ut sin rätt förr eller senare.